Vild wok med lingonaioli och fjällpromenad

Mitt rätta element

Som du kanske läst här inne tidigare så är jag född och uppvuxen i norra Dalarnas fjälltrakter.

Fjällen och skogen betyder väldigt mycket för mig, även om jag trivs i de städer där jag bor numer, Stockholm, Östersund och Alanya.

Häromdagen när jag var ute på en promenad runt huvudstaden så fick jag ett riktigt anfall av fjällängtan.

Och eftersom jag åkte upp till Östersund för kokbokssignering och en lymfdränageföreläsning på Ecocaféet nu i torsdags, då var jag ju bara tvungen att ge mig iväg till ett fjäll.

Jag har under de senaste åren tränat upp mig så pass så jag vågade mig på en promenad från Storhogna Högfjällshotell upp till Samevistet, 3,5 km därifrån.

Det här var den första längre fjälltur på sommaren jag gjort sen ryggskadan och steloperationen för 18 år sen.

Jag och min syster åkte skidor upp för 7 år sen, om den härliga dagen kan du läsa här i Picknick i det vita.

Tidigare hade jag stora problem på längre promenader med min högerfot som blev nervskadad efter operationen, men med hjälp av maten och träningen har den börjat lyda mig betydligt bättre.

Leden upp till Samevistet är väldigt lättgådd, så även med lite problem i fötterna går det alltså fint att ta sig ut på vidderna efter en liten stigning från parkeringen vid hotellet.

Där uppe på platån är det fantastiskt vackert och tyst, förutom vinden, göken, korpen och några småfåglar.

Jag hade turen att vara där helt ensam första timmarna, det är verkligen återhämtning för kropp och själ.

Naturen är den bästa platsen att vara på för att gå ner i varv, så passa på att vara ute så mycket du bara kan nu i denna underbara försommar.

Något som gjorde turen extra njutbar idag var att det inte fanns en enda mygga i sikte, inte ens vid den lilla fjällbäcken där jag åt min medhavda lunch.

Stigarna var också torra efter den senaste tidens värmebölja, så jag hade inte kunnat välja en bättre dag för min promenad.

Maten jag njöt av hade jag köpt med mig från mina systerdöttrars Café Kroken i Krokom.

Martina lagade viltwok på Muurika när jag var där och åt lunch i går, den var så god så jag köpte med en portion hem att ta med i mini-Wonderbag som jag hade som kylväska  i ryggsäcken.

Några vattenflaskor fick också följa med, gott att njuta av kallt vatten med svarta vinbär i till maten.

Sen blev det påfyllning i den kristallklara bäcken inför vandringen tillbaka till bilen.

På vägen hem till Östersund gjorde jag sen ett fikastopp på Strömbacka Kvarn i Hackås.

Var rejält kaffesugen efter mina 4 timmar på fjället och blev glatt överraskad att de hade lokalt mathantverk på menyn.

Jag tog in en bricka med rökt renstek från Jillie Ren och Vilt och två goda ostar från Oviken Ost till kaffet.

Svartvinbärsmarmeladen till smakade riktigt bra, den var inte alltför söt och harmonierade fint med köttet och ostarna.

En riktig njutning blev det med forsens ljud och fågelkvitter som sällskap.

Här får du recept på Martinas och Café Krokens viltwok i min tappning, så gott i värmen med sallad och lingonaioli.

Jag hade Sommarparty från Öländska bönchips till, de är kryddade med jordgubbspulver och grönpeppar.

Det var ett lättburet tilltugg på fjällturen som dessutom mättade väldigt bra och gav välbehövlig sälta i värmen.

Viltskavswok 2 port

300 g viltskav

3 schalottenlökar

½ dl kycklingbuljong

½ dl starkt kaffe

½ msk tamarisoja

1 tsk torkad timjan

1 tsk torkad rosmarin

5 enbär

Salt och peppar efter smak

50 g smör till stekning

Krossa kryddorna fint i en mortel och skiva löken.

Bryn smöret och stek viltskaven så den får färg under några minuter, blanda sen ner löken och låt den steka mjuk.

Blanda ner kryddorna, salta och peppra rätt ordentligt.

Häll på buljongen, kaffet och sojan, låt koka in i köttet, smaka av om du vill ha mer kryddning.

Lingonaiolin till gör du genom att blanda ner 1 dl frysta lingon i 1 dl aioli, låt stå en stund och rör sen om försiktigt.

Tack för att du följde med på min fjällpromenad i finvädret 🙂

Annonser

Picknick i det vita

Om konsten att gå på tur

Nu kommer fortsättningen på reseberättelsen från min och Syster’s sköna dygn på Storhogna Högfjällshotell.

Vi anlände till fjället redan på morgonen, för att få njuta av en solig dag i skidspår och snögrotta, innan det var dags för bad och gourmetmiddag.

Solen sken visserligen tappert, men det var inte så varmt som vi hoppats. Hård vind och -6 gjorde vår skidtur rätt så kylig.

Men vi tog oss upp till Samevistet på fint preparerat turspår, ca 4 km av ganska lätt skidåkning.

För mig känns det helt fantastiskt att kunna åka skidor igen. Min skadade rygg och ben, med efterföljande Fibromyalgi, gjorde det omöjligt i många år.

Enveten träning i 4 år, har nu gjort det möjligt igen, något jag tackar min tjurighet för.

Jag får ju rätt så ont efter en sån här tur, men det är absolut värt det. Man blir inte bättre av att bara sitta hemma heller.

Jag hade nog inte så vacker stil där i skidspåret, men det gick bra att ta sig upp, hade bara närkontakt med snön en gång.

Backen är rätt flack upp mot fjället, så ovana skidåkare klarar den här turen utan större problem.

Annars kan man åka snövessla, så även handikappade kan få en fin dag bland renar och vita vidder.

Vi åkte lite offpist bakom Kaffestugan och hittade en perfekt plats i en snödriva, efter en stunds letande efter lä.

Jag hade gjort en burk med en sallad på Ishavsräkor och Fetaost till vår Picknick i snön.

Räksallad

1 dl skalade Ishavsräkor

1 dl Fetaost i tärningar, min var en Fårost från Oviken Ost

2 Soltorkade Tomater i små bitar

2 msk strimlad Purjolök

2 msk Kallpressad Olivolja

1 tsk Äppelcidervinäger

Chiliflingor

Det var lite för kallt för att jag skulle kunna njuta för fullt av den, ångrade att jag inte tagit med en termos med Köttfärsgulasch istället.

Men med varmt kaffe och grädde till, så blev det rätt bra ändå. Mitt Mandelbröd blev uppskattat även av en dunklädd besökare.

Lavskrikan, eller Rautjoxa som den heter på Jämtska, är nog fjällets mest nyfikna fågel. Helt orädd kom den alldeles nära för att smaka på vår färdkost.

När vi fått nog av sol och blåst, åkte vi tillbaks till Samevistet och värmde oss vid kaminen med en Varm Choklad med Vispgrädde. Mycket gott efter en ansträngande dag.

Följ länken ovan, så kommer Du till ett av mina allra första recept här på bloggen.

Så som jag föredrar choklad numer, helt utan socker och väldigt god.

Efter att vi blivit varma, tog min Syster skidorna ner till hotellet igen.

Jag tog det säkra före det osäkra och åkte med vesslan ner, för jag ville inte riskera att ramla i backen mer den här dagen.

Benen var lite skakis efter några timmars skidåkning, som en renkalv på vinterbete ungefär.