Picknick i det vita

Om konsten att gå på tur

Nu kommer fortsättningen på reseberättelsen från min och Syster’s sköna dygn på Storhogna Högfjällshotell.

Vi anlände till fjället redan på morgonen, för att få njuta av en solig dag i skidspår och snögrotta, innan det var dags för bad och gourmetmiddag.

Solen sken visserligen tappert, men det var inte så varmt som vi hoppats. Hård vind och -6 gjorde vår skidtur rätt så kylig.

Men vi tog oss upp till Samevistet på fint preparerat turspår, ca 4 km av ganska lätt skidåkning.

För mig känns det helt fantastiskt att kunna åka skidor igen. Min skadade rygg och ben, med efterföljande Fibromyalgi, gjorde det omöjligt i många år.

Enveten träning i 4 år, har nu gjort det möjligt igen, något jag tackar min tjurighet för.

Jag får ju rätt så ont efter en sån här tur, men det är absolut värt det. Man blir inte bättre av att bara sitta hemma heller.

Jag hade nog inte så vacker stil där i skidspåret, men det gick bra att ta sig upp, hade bara närkontakt med snön en gång.

Backen är rätt flack upp mot fjället, så ovana skidåkare klarar den här turen utan större problem.

Annars kan man åka snövessla, så även handikappade kan få en fin dag bland renar och vita vidder.

Vi åkte lite offpist bakom Kaffestugan och hittade en perfekt plats i en snödriva, efter en stunds letande efter lä.

Jag hade gjort en burk med en sallad på Ishavsräkor och Fetaost till vår Picknick i snön.

Räksallad

1 dl skalade Ishavsräkor

1 dl Fetaost i tärningar, min var en Fårost från Oviken Ost

2 Soltorkade Tomater i små bitar

2 msk strimlad Purjolök

2 msk Kallpressad Olivolja

1 tsk Äppelcidervinäger

Chiliflingor

Det var lite för kallt för att jag skulle kunna njuta för fullt av den, ångrade att jag inte tagit med en termos med Köttfärsgulasch istället.

Men med varmt kaffe och grädde till, så blev det rätt bra ändå. Mitt Mandelbröd blev uppskattat även av en dunklädd besökare.

Lavskrikan, eller Rautjoxa som den heter på Jämtska, är nog fjällets mest nyfikna fågel. Helt orädd kom den alldeles nära för att smaka på vår färdkost.

När vi fått nog av sol och blåst, åkte vi tillbaks till Samevistet och värmde oss vid kaminen med en Varm Choklad med Vispgrädde. Mycket gott efter en ansträngande dag.

Följ länken ovan, så kommer Du till ett av mina allra första recept här på bloggen.

Så som jag föredrar choklad numer, helt utan socker och väldigt god.

Efter att vi blivit varma, tog min Syster skidorna ner till hotellet igen.

Jag tog det säkra före det osäkra och åkte med vesslan ner, för jag ville inte riskera att ramla i backen mer den här dagen.

Benen var lite skakis efter några timmars skidåkning, som en renkalv på vinterbete ungefär.