Picknick i det vita

Om konsten att gå på tur

Nu kommer fortsättningen på reseberättelsen från min och Syster’s sköna dygn på Storhogna Högfjällshotell.

Vi anlände till fjället redan på morgonen, för att få njuta av en solig dag i skidspår och snögrotta, innan det var dags för bad och gourmetmiddag.

Solen sken visserligen tappert, men det var inte så varmt som vi hoppats. Hård vind och -6 gjorde vår skidtur rätt så kylig.

Men vi tog oss upp till Samevistet på fint preparerat turspår, ca 4 km av ganska lätt skidåkning.

För mig känns det helt fantastiskt att kunna åka skidor igen. Min skadade rygg och ben, med efterföljande Fibromyalgi, gjorde det omöjligt i många år.

Enveten träning i 4 år, har nu gjort det möjligt igen, något jag tackar min tjurighet för.

Jag får ju rätt så ont efter en sån här tur, men det är absolut värt det. Man blir inte bättre av att bara sitta hemma heller.

Jag hade nog inte så vacker stil där i skidspåret, men det gick bra att ta sig upp, hade bara närkontakt med snön en gång.

Backen är rätt flack upp mot fjället, så ovana skidåkare klarar den här turen utan större problem.

Annars kan man åka snövessla, så även handikappade kan få en fin dag bland renar och vita vidder.

Vi åkte lite offpist bakom Kaffestugan och hittade en perfekt plats i en snödriva, efter en stunds letande efter lä.

Jag hade gjort en burk med en sallad på Ishavsräkor och Fetaost till vår Picknick i snön.

Räksallad

1 dl skalade Ishavsräkor

1 dl Fetaost i tärningar, min var en Fårost från Oviken Ost

2 Soltorkade Tomater i små bitar

2 msk strimlad Purjolök

2 msk Kallpressad Olivolja

1 tsk Äppelcidervinäger

Chiliflingor

Det var lite för kallt för att jag skulle kunna njuta för fullt av den, ångrade att jag inte tagit med en termos med Köttfärsgulasch istället.

Men med varmt kaffe och grädde till, så blev det rätt bra ändå. Mitt Mandelbröd blev uppskattat även av en dunklädd besökare.

Lavskrikan, eller Rautjoxa som den heter på Jämtska, är nog fjällets mest nyfikna fågel. Helt orädd kom den alldeles nära för att smaka på vår färdkost.

När vi fått nog av sol och blåst, åkte vi tillbaks till Samevistet och värmde oss vid kaminen med en Varm Choklad med Vispgrädde. Mycket gott efter en ansträngande dag.

Följ länken ovan, så kommer Du till ett av mina allra första recept här på bloggen.

Så som jag föredrar choklad numer, helt utan socker och väldigt god.

Efter att vi blivit varma, tog min Syster skidorna ner till hotellet igen.

Jag tog det säkra före det osäkra och åkte med vesslan ner, för jag ville inte riskera att ramla i backen mer den här dagen.

Benen var lite skakis efter några timmars skidåkning, som en renkalv på vinterbete ungefär.

Jämtländsk Tapastallrik

Tapas på Jämtska

Tack alla Ni som röstade på mig i Tapastävlingen. Tyvärr räckte det inte för att komma till final, mina svampar fick vara kvar på hemmaplan.

Det var kul att delta, spännande in i det sista. Jag fick väldigt många röster, men när juryn sagt sitt, räckte de inte till. Får väl prova på någon mer avancerad rätt nästa gång.

En av mina favoriter kom tyvärr inte heller med, fast hon också var med i toppstriden ända till slutet. Chili con Karin, även hon från Jämtland, tävlade med Bruschetta med vit Caprin,  Trattkantareller och Tranbär.

Med inspiration från Karin’s bidrag, gjorde jag en tallrik med smörstekta Kantareller från Jämtlandsfjällen. Gravad, lättstekt Älgstek från samma fjällsluttning. En näve Lingon från skogen utanför mitt hus, för färg och smak.

Till det några skivor Silver, en källarlagrad ko-ost från Kittelberget’s Gårdsmejeri i Offerdal. Framställd med stor kunskap och kärlek av äkta paret Hjördis och Olde Ljuslin. Osten är från deras egna kor, opastöriserad och lagrad i jordkällare ett år.

En fantastiskt krämig och smakrik ost, som passar mycket bra som tapas eller på ostbrickan. De har också en Gammalost som är lagrad två år, som jag fick provsmaka på Jamtli’s Vårmarknad. Det var krut i den osten.

Kantarellerna stekte jag i deras Gårdssmör, ett smör som smakar som smör gjorde förr. Med en härlig syra och sälta, långt ifrån stormejeriernas.

Idag bjuder jag alltså på en genuint Jämtländsk Tapas, som passar fint till ett glas rött i sommar.

Den gravade älgen har jag haft på flera menyer där jag jobbat, här har jag stekt den lätt. Bra för dem som inte är så förtjusta i rått kött. Jag tycker verkligen om den gravade med mycket kraftig älgsmak, men även den lättstekta har blivit en favorit.

Vill Du ha en liten kaka till kaffet, så ta en sväng till Dalarna också. Där har jag en Glutenfri Nötkaka idag.

Gravad Älgstek

1 liten Älgstek på ca 500 gram

1 msk Havssalt

1 msk Råsocker

1 tsk torkad Timjan

1 tsk torkad Rosmarin

5 Enbär

5 Vitpepparkorn

Dela älgsteken i ca 5 cm tjocka remsor längs fibrerna. Krossa örter, enbär och vitpeppar till ett fint pulver i mortel. Blanda med salt och socker.

Gnid in blandningen ordentligt i köttet och lägg in bitarna i plastpåse. Knyt igen och lägg på en tallrik i kylen i två dygn. Vänd ett par gånger under tiden.

Ta fram och skölj av köttet, låt det rinna av och torka. Bryn en klick smör och stek bitarna lätt runt om, så det bildas en stekyta.

Ta från värmen och låt köttet ligga och dra sig en halvtimme i pannan under lock, vänd efter halva tiden. Resultatet blir ett väldigt mört och smakrikt kött, som skärs i riktigt tunna skivor.

Frys de bitar som blir över och ta fram eftersom under sommaren, närhelst Du är sugen på något gott tilltugg.

Här nedan är numren till Kittelberget, ifall Du vill åka på studiebesök i sommar och smaka på deras ostar själv. Ta också en tur förbi Glösa i Alsen och besök Älgklanens folk.

Där kan man se de vackra hällristningarna från stenåldern. Här har de i modern tid hamnat på en ljuslykta, ganska otippat för dem som ristade in dem i hällarna för sådär 8000 år sen.