Picknick i det vita

Om konsten att gå på tur

Nu kommer fortsättningen på reseberättelsen från min och Syster’s sköna dygn på Storhogna Högfjällshotell.

Vi anlände till fjället redan på morgonen, för att få njuta av en solig dag i skidspår och snögrotta, innan det var dags för bad och gourmetmiddag.

Solen sken visserligen tappert, men det var inte så varmt som vi hoppats. Hård vind och -6 gjorde vår skidtur rätt så kylig.

Men vi tog oss upp till Samevistet på fint preparerat turspår, ca 4 km av ganska lätt skidåkning.

För mig känns det helt fantastiskt att kunna åka skidor igen. Min skadade rygg och ben, med efterföljande Fibromyalgi, gjorde det omöjligt i många år.

Enveten träning i 4 år, har nu gjort det möjligt igen, något jag tackar min tjurighet för.

Jag får ju rätt så ont efter en sån här tur, men det är absolut värt det. Man blir inte bättre av att bara sitta hemma heller.

Jag hade nog inte så vacker stil där i skidspåret, men det gick bra att ta sig upp, hade bara närkontakt med snön en gång.

Backen är rätt flack upp mot fjället, så ovana skidåkare klarar den här turen utan större problem.

Annars kan man åka snövessla, så även handikappade kan få en fin dag bland renar och vita vidder.

Vi åkte lite offpist bakom Kaffestugan och hittade en perfekt plats i en snödriva, efter en stunds letande efter lä.

Jag hade gjort en burk med en sallad på Ishavsräkor och Fetaost till vår Picknick i snön.

Räksallad

1 dl skalade Ishavsräkor

1 dl Fetaost i tärningar, min var en Fårost från Oviken Ost

2 Soltorkade Tomater i små bitar

2 msk strimlad Purjolök

2 msk Kallpressad Olivolja

1 tsk Äppelcidervinäger

Chiliflingor

Det var lite för kallt för att jag skulle kunna njuta för fullt av den, ångrade att jag inte tagit med en termos med Köttfärsgulasch istället.

Men med varmt kaffe och grädde till, så blev det rätt bra ändå. Mitt Mandelbröd blev uppskattat även av en dunklädd besökare.

Lavskrikan, eller Rautjoxa som den heter på Jämtska, är nog fjällets mest nyfikna fågel. Helt orädd kom den alldeles nära för att smaka på vår färdkost.

När vi fått nog av sol och blåst, åkte vi tillbaks till Samevistet och värmde oss vid kaminen med en Varm Choklad med Vispgrädde. Mycket gott efter en ansträngande dag.

Följ länken ovan, så kommer Du till ett av mina allra första recept här på bloggen.

Så som jag föredrar choklad numer, helt utan socker och väldigt god.

Efter att vi blivit varma, tog min Syster skidorna ner till hotellet igen.

Jag tog det säkra före det osäkra och åkte med vesslan ner, för jag ville inte riskera att ramla i backen mer den här dagen.

Benen var lite skakis efter några timmars skidåkning, som en renkalv på vinterbete ungefär.

The URI to TrackBack this entry is: https://birgittahoglundsmat.wordpress.com/2011/03/20/picknick-i-det-vita/trackback/

RSS feed for comments on this post.

22 kommentarerLämna en kommentar

  1. […] som får mig att älska mina nya hemtrakter ännu mer…  Hennes senaste inlägg Picknick i det vita handlar om en underbar fjälltur hon gjort den gångna helgen och jag njuter när jag läser […]

  2. […] Här kan Du se ett inlägg från en riktigt fin dag förra våren, när jag och min Syster åkte skidor uppe på Storhogna. […]

  3. […] Det tog på krafterna att staka sig upp på fjället. Mer om den turen kommer i nästa inlägg, Picknick i det vita. […]

  4. Tack för svaret Birgitta! 🙂

    Ja, visst är det underligt med cybern – stor och farlig ibland, men så fantastisk när man hittar rätt!

    Det är en sådan otrolig kontrast att sitta här i ett litet fjös där korna stod för bara några decennier sedan och nu sitta med datorn i knäet och hitta ut i världen, hitta det som inspirerar och berör en. Mitt i vildmarken mitt i världen! Tanken svindlar…

    • Tittade just in hos dig. Blev så rörd över allt fint du skrivit om mig och bloggen där. http://vallrun.blogspot.com/2011/03/om-konsten-att-ga-pa-tur.html
      Vad härligt att ha så fina vänner i bloggvärlden 🙂

      Vi kan alla hjälpas åt att skapa en lite vänligare värld från våra vildmarkshörn, det behövs. Inte det sämsta att få sitta i ett gammalt fjös, där finns mycket själ i väggarna.

  5. Hej Birgitta!

    Vill bara skriva en rad och tacka för dina fina inlägg, jag har med glädje läst dig i flera månader nu. Tror jag hittade länk till dig inne hos Anna Hallén och började ”prenumerera”, blev nyfiken speciellt för din anknytning till Jämtland och Östersund som är mina nya hemtrakter, samt för lchf och ditt fina sätt att skriva inlägg med recept ihop med läsvärda tankar och betraktelser.

    Jag har dock aldrig skrivit nån kommentar för att visa min uppskattning och aldrig tackat för det jobb du lägger ner för att inspirera & informera, det blir aldrig av för de feeds jag prenumererar på kommer till min inkorg i e-postprogrammet. Då läser man dom där och går tyvärr sällan in på webbsidorna för att kommentera… Har ändrat på det idag och ser dina uppdateringar nu på min blogg istället och kan lättare snabbt kila över hit, teknikens under! 🙂

    Idag skrev du fortsättningen på de härliga inlägget om fjällspahelgen, du skrev om den fina skidturen och jag njöt när jag läste, så härligt skildrat så och jag tänkte att nu får det bli av att skickar ett varmt TACK för dina inlägg!

    Vill också passa på att tacka för en annan sak. Här hos dig i din länklista fanns (och finns) orden ”Fjällmor” och numera ”Fjälluft” som fångade mitt norrlandsälskande öga då när jag började läsa dig så det är alltså tack vare dig jag hittat en stor inspiration i livet inne vid Fjällmors varma vedspis och bland ”fjällfars” vackra bilder! Så bra det kan bli!

    Fjällkramar från Pernilla i Vallrun ♥

    • Hej Vallrun och Välkommen till mitt kök, även om du nu har tittat in här en längre tid i smyg 😉 Vilka vackra rader du skriver, det är såna här ord som gör det värt att dela med mig av mina tankar och recept. Roligt att jag får vara med hos dig nu.
      Tittade in hos dig häromveckan, via en kommentar hos Fjällmor. Roligt att du trivs i vår fina fjällvärld 🙂
      Visst är det underligt hur man kan hitta rätt bland alla bloggar som finns, man känner liksom på en gång, när det är något som talar direkt till en. Så var det med både Anna Hallén och Fjällmor för mig.
      Tack för dina snälla ord. Vi ses, här och där hos våra favoriter. Kram tillbaks från Östersund

      • ps. Speciellt roligt är att du valt samma wordpress-tema här på din blogg som jag valde till min & Håkans bröllopsblogg 2007, de härliga minnena poppar automatiskt upp varje gång när jag kommer in här! 🙂

        http://hakanopernilla.wordpress.com/

      • Den passade fint till bröllopsbilderna också 🙂 Fastnade direkt för det här temat när jag gick en 3-timmars kurs i bloggkunskap med WordPress för två år sen. Kommer att fortsätta med den, så här kommer allt att vara sig likt framöver med 😉

  6. Underbart vackra foton, speciellt det andra fotot!
    Får prova din varm choklad någon gång.

  7. God morgon Birgitta!
    Vilka underbart vackra bilder! 😀

    I min mammas hemtrakter kallas lavskrikan för koksik, eftersom den är så nyfiken 😉 (koksa=dialekt för kika).
    En jag känner där uppe fick en koksik som landade på hans bösspipa under älgjakten 😀

    Önskar dig en strålande dag! Kram!

    • Tack och God morgon, sitter här med en kopp Mollbergs och en ostrulle med Norsk Geitost. Här i Jämtland heter det också koksa, har jag för mig. Många ord är lika som i Norge.
      De är verkligen orädda och vilken fin sång. Man blir glad av sånt sällskap. Hoppas du också får en fin dag. Kram 🙂

      • Nja, jag vet inte om ordet koksa finns i Norge. Jag har kanske aldrig berättat att min lilla mamma var svensk hon, en äkta Ångermanländska ♥ 😉

      • Aha, jag trodde du hade Norska rötter. Tycker nästan jag känner dig efter allt bloggprat, men allt vet jag tydligen inte 😉

      • Norska rötter finnes, för min pappa var norsk och jag växte upp i Norge.

        En ä väl en sån där korsning 😉

      • Just så var det ja, visste nog att du var åtminstone lite Norsk 🙂 Gillar korsningar, är själv en inflyttad Jämtska med brokigt förflutet.
        En produkt av Finlandssvensk Mamma och Pappa från norra Dalarna, Farmorsmor från Norge och Farfar från Värmland. En riktig blandrasvalp blev jag 😉

  8. Underbara bilder på både vinterträdgård och vidder Birgitta!
    Tack för turen

    😀

  9. Vilken vacker dag, men synd på blåsten! Fina bilder blev det i alla fall!! 😀

    • Tack, Anneli 🙂 Vi hade gott om kläder på, så det gick bra. Huvudsaken att solen sken. Sen är jag lite förtjust i vind och oväder också.

  10. Härliga naturbilder, ni verkade ha tur med vädret.
    Och en perfekt lyxpicknick rätt.

    • Tack, Jimmie. Ja, det var verkligen en vacker dag. Räksalladen blir nog en hit till sommaren 🙂


Skriv gärna en kommentar så jag får höra vad du tycker om min blogg!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.