Pamukkale

Besök vid Bomullsslottet

Nu har den första höstkylan kopplat sitt grepp om Alanya.

De senaste dagarna har det varit regn, rusk och helt andra temperatur än vad vi varit vana vid under hösten.

Bergen runtom staden är klädda i ett vackert snötäcke, mycket ovanligt så här tidigt på säsongen.

En av de sista varma dagarna gav jag mig iväg på en busstur 40 mil inåt landet, till Pamukkale.

Resan gick först längs havet till Antalya och därefter genom bergen, vars högsta toppar når 2500 meters höjd.

Det blev några théstopp efter vägen, så vi fick sträcka på benen. Välbehövligt när man färdas i en liten, trång minibuss.

Pamukkale, som betyder Bomullsslottet och dess kalkformationer är unika och har blivit utsett till ett av UNESCO’s Världsarv.

De kalkhaltiga varma källorna i området har under de senaste årmiljonerna bildat sammanhängande bassänger nerför klipporna.

Jag hade väldig tur med vädret, det är inte ofta strålande sol och dagstemperatur på 23 gr i november.

Så jag fick verkligen se de vackra formationerna i bästa ljus under två och en halv timme vid solnedgången.

Besöket vid Pamukkale var också det enda som var riktigt lyckat på den här resan. Jag har varit här två gånger tidigare och då alltid haft mycket bra guidning, hotell och mat.

Jag åkte med Kitabus Tour och deras guidning och övriga arrangemang var under all kritik.

Stoppen på olika matställen, där maten inte ingår i resans pris, brukar vara av riktigt bra kvalitet. Så var tyvärr inte fallet den här gången.

När vi närmade oss resans mål, gick guiden runt och sålde biljetter till Pamukkale, trots att de skulle ingå i priset.

Han rekommenderade också ett dopp i de så kallade röda bassängerna, istället för att bada i Kleopatrapoolen uppe vid Hierapolis.

Vi skulle besöka ett poolområde med vatten direkt från 45-gradiga, järnhaltiga källor uppe i Karahayit.

Ett bad i dess fantastiska vatten skulle vara välgörande vid värk i leder och andra liknande besvär.

Flera passagerare betalade de 25 Lira som badet skulle kosta, men jag ville hellre bada i thermalpoolen som utlovats på hotellet.

Där fanns ingen pool enligt guiden, så ville jag ta ett välgörande dopp, var det här det enda tillfället.

Dumt nog gick jag på hans försäljarknep och köpte ett dopp. Det var den mest obehagliga badupplevelse jag varit med om, med tjocka lager av alger i det gröna vattnet i hela poolen.

Omklädningsrummet var ett gammalt hotellrum, som sett sina bättre dagar för många år sen. Men solen sken och badet var i alla fall ordentligt varmt.

Det kunde man inte säga om duschen på det mycket enkla hotellet, Traverten, där vi skulle övernatta.

Jag skulle först få dela rum trots att jag betalat enkelrumstillägg. Mitt rum visade sig ha enklast tänkbara standard, helt utkylt och utan varmvatten i duschen.

Det är inte vad man väntar sig efter en lång dags resa.

Efter en kort diskussion med managern blev det för min del byte av hotell, eftersom inga lediga rum fanns kvar.

Grannhotellet Yildizhan ägdes också av Traverten, här var standarden betydligt högre. Guiden med flickvän hade också försett sig med ett rum där.

Efter en lång varm dusch blev det middag, med en riktigt bra Meze-buffe med många mättande äggrätter.

Sömnen blev god i det något varmare rummet, nätterna blir ordentligt kalla på de här breddgraderna.

Dagen efter under hemresan blev det besök på en onyxfabrik och en mattfabrik. De här besöken hos olika fabriker sponsrar turistföretagen, så de kan arrangera billiga resor runtom i landet.

Men standarden brukar även vid ett så lågt pris som 130 Lira vara betydligt högre.

Så är Du i Turkiet och vill åka på en resa, se till att få garantier på vad som ingår, vilken typ av hotell resebyrån anlitar och att alla inträden är inkluderade i priset.

För två år sen gjorde jag en resa till Kappadokien med dess vackra stenformationer och grottbostäder. Den resan höll mycket hög standard vad gällde guidning, boende och mat.

Det är en fantastisk utflykt som jag varmt rekommenderar, när man är intresserad av naturens underverk.

Nu har det blivit en hel del mer Ris än vanligt på min blogg, men jag vill verkligen varna för den här typen av oseriösa reseföretag.

Som en balans till riset vill jag också dela ut dagens Ros. Den går till mitt ressällskap, 4 pigga och levnadsglada Seniorer från Göteborg. Dessa två par förgyllde resan från början till slut.

Får jag behålla lika mycket av deras reslust, humor och upptäckarglädje när jag passerat 70 och 80-strecken, så ser pensionärsåren riktigt ljusa ut.