Grand Hotell Hörnan i Uppsala

Hotellnatt

På min resa ner till Uppsala förra veckan, fick jag stifta bekantskap med ett för mig nytt hotell.

Grand Hotell Hörnan är inrymt i en vacker, jugendinspirerad byggnad mitt i stan, längs Fyrisån. Byggnaden uppfördes 1907 och har sedan dess drivits som hotell.

Det är just den här typen av små, gammaldags hotell, som jag föredrar när jag är ute och reser.

De har så mycket mer charm än de stereotypa och moderna, som alla ser ut nästan på samma sätt.

Jag fick ett väldigt tyst enkelrum mot bakgården, så jag blev riktigt utsövd efter den långa bussresan.

Det här hotellet kommer jag att återvända till under vårens kommande resor och även när jag behöver övernattning vid resor från Arlanda.

Flygbussarna går alldeles i närheten, så det blir enkelt att ta sig ut till tidiga morgonflyg.

Det blev tidig uppgång och frukost i en mycket vacker matsal med högt i tak, kristallkronor, vackra väggpaneler, kandelabrar och silverskålar.

Frukosten, som är bland det viktigaste när jag bor på hotell, var en riktig höjdare för oss som njuter av LCHF-kost.

Ostar, korvar, skinka, sill och löskokta ägg, blev en bra grund att stå mig på inför en intensiv dag.

Det behövdes, för det är sällan jag tillbringar en hel dag med att prata och laga mat, som nu inför planeringen till Restaurang priMaten.

Med en fett och proteinrik frukost, klarade jag den dagen galant, utan blodsockerfall.

Det var väldigt vanligt förr, när jag åt en frukost bestående av smörgåsar, fil, flingor och juice.

Då slog alltid tröttheten till ett par timmar efter frukost och det var dags för förmiddagsfika, med mer smörgås eller ännu värre, en bulle.

Jag är väldigt glad att jag hittat en kostmodell som gör att jag slipper ett pendlande blodsocker, livet blir så mycket behagligare.

I min livsstil ingår även en hel del motion, den här morgonen blev det en vacker promenad i soluppgången längs Fyrisån.

Jag hann också med lite kultur, det blev ett tidigt besök i den storslagna Domkyrkan.

Senapsstuvad Blomkål till smörstekt Lax

Blomkål på längden och tvären

Ja, det har det blivit i vårt kök efter senaste marknadsturen. Köpte ett huvud på 1,5 kilo, det räcker till rätt många måltider.

Vi träffade några av de andra långgästerna på vägen hem från marknaden, de förvånas alltid av våra mängder med grönsakspåsar.

De har svårt att förstå hur vi kan använda så mycket grönt. Men det är aldrig några problem att äta upp, det är inte mycket som slängs i det här köket.

Det är en av fördelarna med att ha bytt ut potatis, ris, bröd och pasta, till mat med mindre mängd kolhydrater. Vi kan verkligen frossa i allt grönt numera, mestadels de som växer ovan jord.

Här hos Kostdoktorn kan Du läsa en uppdaterad version av kostråd, med en hel del tips för både nykomlingar och oss som hållit på ett tag med lågkolhydratkost.

En kost där de traditionella, kolhydratrika tillbehören byts ut mot en större mängd naturliga fetter.

En kost med mer plats för grönsaker och med betoning på råvaror som framställts på ett ekologiskt sätt.

Jag har hört många som tror att vi inte äter grönsaker, bara för att vi äter lågkolhydratkost och att maten måste bli väldigt tråkig. Härmed kan jag alltså dementera det.

Det blir verkligen stor omväxling i maten på det här viset, även om köttet och fisken kanske inte varieras lika ofta.

Lax, köttfärs och kalkon är gott tycker vi båda. Som tur är, tycker vi lika mycket om allt det gröna också.

Senapsstuvad Blomkål

½ liter små Blomkålsbuketter

2 dl Grädde

2 msk Grovkornig, osötad Senap

1 tsk Ekologisk Hönsbuljong

Havssalt och nymald Svartpeppar

Koka blomkålen nästan färdig i saltat vatten. Låt rinna av väl. Lägg tillbaks i kastrullen, häll över grädden.

Koka upp och smaksätt med senap, buljong och kryddor. Låt puttra tills  stuvningen tjocknat och blomkålen blivit mjuk.

Servera till smörstekt Lax. En näve Bladpersilja och en Cocktailtomat ger extra näring, god smak och färg.

Nedan några bilder från en morgonpromenad i vattenbrynet längs Kleopatrastranden.

Tack vare bra mat och ihärdig träning, klarar jag att gå barfota i sanden igen. Något som var omöjligt för ett par år sedan, på grund av en nervskada i benet.