Bussresa till en annan värld
I helgen var jag för första gången på riktig långtur genom Turkiet, till Kappadokien. Ett fascinerande vulkaniskt bergslandskap i mitten av landet, på Anatoliens högland.
Efter ett vulkanutbrott för 6 miljoner år sedan, har vind och regn format fantastiskt fina formationer. För 4 tusen år sen, blev de här höga sandstenstornen även bostäder och skyddsrum för en stor grupp kristna, som flydde förföljelse.
Den kristna, grekiska befolkningen bodde kvar ända till 1940-talet, när regeringen bestämde att det var för farligt att bo på det sättet. Men än idag används en del grottor som bostäder, både i de höga tornen och nergrävda i marken. Sandstenen gör dem väldigt jämna i temperaturen, svala på sommaren och varma på vintern.
Jag åkte med Aldi Tours, en av de större researrangörerna i Alanya. Vi hade en riktigt bra guide som engagerat och kunnigt berättade om allt vi fick se. Jag kan verkligen rekommendera en resa med dem om Du åker hit.
Besök på Mevlanamuseet i Konya, grottbostäder, både gamla och bebodda, kristna kyrkor uthuggna i berget, med månghundraåiga målningar, besök hos matt/keramik/ädelstensfabriker var en del av programmet. Bussturen till Göremedalen, där alla skorstensformade, svampliknande stenstoder finns i enorma mängder, var det som var vackrast.
Det var ett späckat schema, tre dagar fulla av intryck, har tagit några dagar att smälta. Vi bodde på ett 4-stjärnigt hotell i Ürgüp, en vacker bergsstad. Hade turen att det var marknad på lördag morgon, jag som oftast är uppe före solen hann med ett besök efter en tidig frukost.
Jag gick också långa kvällspromenader och bekantade mig mer med staden, mötte glada, trevliga människor överallt. Det är ett annat tempo och livsglädje i en sån stad, mot i storstaden Alanya.
Det enda trista inslaget på resan var den långa vägen genom slättlandkapet mellan Konya och Kappadokien. 30 mil av oändliga odlingar av sockerbetor och spannmål. Har aldrig rest genom ett så enformigt landskap tidigare. Tänk att så stora arealer mark används enbart för att producera mjöl och socker.
Positivt för en lågkolhydratätare var däremot att se de stora smör, kött och ostdiskarna i butikerna. Här uppe i Anatolien äts stora mängder av animaliskt fett, det är ju ett bra sätt att hålla värmen under kalla nätter.
Maten på resan var också riktigt bra, ur min synvinkel. Frukost och middag ingick i resans pris, luncherna intogs på olika bra bufféställen. Det går att äta bra LCHFmat även på hotell här nere, det är mycket ostar, oliver, ägg, kyckling, kött, yoghurt och smör på alla bufféer. Mängder av stekta grönsaker och även mjölksyrade i olika varianter. Det är bara att hoppa över bröd, ris och det söta kakbordet, så mår man riktigt gott.
Här är lite bilder från några olika måltider, jag höll mig mätt och pigg hela dagarna, fast det var 6-7 timmar mellan målen. Mina medresenärer åt mycket sötsaker och bananer i bussen, men jag blev inte det minsta sugen. Jag hade fullt upp med att fotografera, det blev 759 stycken innan jag var hemma igen. Kul med ny, avancerad kamera, som jag har mycket kvar att lära om.