Grönsaksfavorit
Det blir ett inlägg om Naturen igen, idag från Fulufjället’s Nationalpark i mina hemtrakter. Jag är väldigt förtjust i natur och skog, som Du säkert märkt.
Men först några ord om mina favoriter bland alla härliga grönsaker. I min mat kommer Du alltid att kunna hitta mycket grönt.
Mangold och spenat har ända sen jag var liten varit bland det godaste jag vet i grönsakslandet.
Har trott att de tillhört samma släkte, men läste att mangold är släkt med rödbetan. Som också är en favorit.
Mamma odlade mängder av både spenat och mangold, det var grönsaker som trivdes i det stundtals bistra fjällklimatet.
Mamma har en god vän på 93 år som bor i Särna, i norra Dalarna. Hon har berättat att hon levde till stor del på spenat under somrarna på fäbodvallen.
Hon sådde spenaten när hon kom med korna till fäboden och hade efter ett tag ett bra komplement till maten under hela sommaren.
Mat som mest bestod av ost, smör, mjölk, mesost och tunnbröd förstås. En och annan skiva Amerikafläsk blev det nog också.
Bär fanns sen att plocka i mängd, ännu ett gott tillskott till maten. Blåbär, hallon, hjortron och lingon plockades i stora mängder för att förvaras till vintern.
Fäbodarna hade kallkällor, där mjölk, smör och annat känsligt förvarades. Kallkällan vid min stuga håller +5, även under en het sommar, perfekt kyltemperatur alltså.
På vår fäbodvall i kanten på Fulufjället, hade vi en kallkälla som rann genom ett eget litet hus. Så det fanns plats för mycket mat som behövde förvaras kallt.
Här en länk till en berättelse om hur livet var förr på fäbodarna, den är från grannfäboden Skärvallen. Några fina bilder finns också med.
Mest intressant för mig, var kapitlet om maten som de åt på en fäbod för 60-70 år sen. Ett riktigt gammaldags sätt att leva, som gått i arv generation efter generation. Ett bra exempel på hur mathållningen sett ut här i Norden.
Besök gärna Stenvallen’s Café om Du tar en tur till Fulufjället i sommar. Det är Inga Wall, som skrivit ned Amanda Olsson’s historia om livet på Skärvallen. Här kan Du läsa Historien om Stenvallen och hur det var att leva på den fäboden.
Inga och hennes man driver idag ett KRAVmärkt café i gammaldags stil, på släktens fäbod.
Vi var där för några år sen, det är en upplevelse att komma upp till den fina vallen, med utsikt över Fulufjället och Njupeskär.
Tyvärr har vi inte kvar vår fäbodvall, staten har gjort hela området till Nationalpark. En mycket vacker sådan, i landets sydligaste fjälltrakter.
I Nationalparken ligger även Sverige’s högsta vattenfall, Njupeskär, med en höjd på 93 meter. Den fria fallhöjden är 70 meter. Ett bra tips är att göra ett besök på semestern, naturen är otroligt vacker. I området finns världens äldsta träd, en gran som är 9 550 år gammalt.
Njupeskär har ett Naturum, där man bland annat kan se filmen om Sverige’s värsta regnkatastrof genom tiderna. 30 augusti 1997 kom ett skyfall, som vräkte ner 400 mm regn på 12 timmar.
Det kom så mycket regn, att bergrum vattenfylldes i Fulufjället. Dessa överfyllda bergrum sprängdes sedan inifrån, med en enorm flodvåg som följd.
Jag hade tur, min sommarstuga ligger på en höjd vid älven, så den klarade sig från översvämningen.
Stuvad Mangold
½ liter strimlade Mangoldblad
1 gul Lök
2 dl Grädde
3 msk Smör
Havssalt och Svartpeppar
Lite Balsamvinäger
Strimla mangolden fint, både blad och stjälk. Finhacka löken. Bryn smöret lätt och låt löken fräsa en stund, utan att ta färg.
Tillsätt mangold och låt steka under omrörning i några minuter. Krydda och häll på en liten skvätt vinäger, den lyfter fram den goda smaken.
Häll så på grädden,koka upp och låt småputtra i 15-20 minuter, tills stuvningen tjocknat.
Stek två bitar Lax och Halloumi till. Osten på bilden är en fuskhalloumi, gjord på komjölk. Men riktigt god ändå. Lite Cocktailtomater ger färg och smak.
Här nedan några bilder från Fulufjället och Njupeskär. Jag har lånat de fina bilderna av diverse Familjemedlemmar, de är duktiga bakom kameran.
Själv kom jag bara till Naturum i fjol. Men i år ska jag nog gå ända fram och ta en dusch i fallet.
Vill Du läsa mer om ursprunglig mat, så har Anna Hallén ett mycket bra inlägg i Nollkolhydratdebatten idag.
Birgitta Höglunds mat 