Glutenfri Ostkaka på Keso

Ostkaka Lowcarb

Dagens Favorit i Repris blir en nyttig, Svensk variant av Cheesecake. Ostkaka gjord på ägg, grädde och keso är bra LCHF-mat.

Originalet Småländsk Ostkaka innehåller vetemjöl, men den här är garanterat glutenfri.

God som den är istället för omelette till frukost eller i en mindre portion som dessert, med bär och grädde. Variationsmöjligheterna är stora med den här rätten.

Klassisk smaksättning på ostkaka är bittermandel. Du kan använda hel bittermandel och mala eller riva lite till ostkakan.

Men var lite försiktig, eftersom bittermandel är giftigt i större mängd.

Du kan annars använda bittermandelolja som finns på butikernas bakhyllor. Bara nån droppe räcker eftersom den har väldigt koncentrerad smak.

Jag använde kardemumma och vanilj som smaksättning. De är favoritkryddor i en god dessert här hos mig. Kanske för att jag inte äter bullar längre.

Nu reklam för lite lokal mat. I helgen kan Du som befinner Dig i Jämtland, njuta av mängder med lokalproducerat.

Då arrangeras den första Njutfestivalen på Stortorget här i Östersund, med mängder av mat och dryck.

Kan tyvärr inte gå, för i morgon bitti åker jag till vackra Sörmland på en veckas semester.

Bloggen lever sitt eget liv och uppdateras då och då som vanligt.

Men jag tar helledigt från skrivandet, matlagandet och läser inte heller några kommentarer närmsta veckan.

Vi ses och hörs efter den 22 juli igen.

Ostkaka på Keso med Mandel, Vanilj och Kardemumma

2 Ekologiska Ägg

1 dl Keso

½ dl Grädde

½ dl mald Mandel

Havssalt

Äkta Vaniljpulver

Nymald Kardemumma

Rör samman ägg, keso, mandelmjöl och grädde. Blanda i kryddorna. Smaka av och häll upp i en liten, smord ugnsform.

Grädda i 40 minuter i 175°. Servera ljummen tillsammans med bär eller sylt och lättvispad Grädde.

Jag kokade en sylt på frysta Jordgubbar, pressad Citron och lite Björksocker till.

Storhogna Högfjällshotell och Spa

En grön oas bland vita fjäll

Storhogna Högfjällshotell ligger vackert beläget mellan Vemdalsskalet och Klövsjö på gränsen mellan Jämtland och Härjedalen.

Bara 10 mil från Östersund, men det är lätt att ta sig hit från övriga delar av landet också.

Min Syster och jag tillbringade ett mycket härligt dygn här i slutet på veckan. Vi tycker båda om att vistas på fjället, det har vi gjort ända sen vi var riktigt små.

En halvdagstur med lätt turåkning i fint preparerade spår upp på Storhogna inledde vår hälsoresa i miniformat.

Hotellet har funnits sen 60-talet, så känslan av ett riktigt gammaldags fjällhotell finns kvar, nu blandat med en mycket modern Spa-anläggning.

Hotellet har fått flera utmärkelser för sin höga klass på Spa och Restaurang.

En vinterträdgård av stort format dominerar anläggningen. Hotellet är byggt rakt över en fjällbäck, som ger en härlig atmosfär till den stora trädgården.

Här simmar inte guldfiskar utan små, fina öringar. Hotellet lägger ner mycket jobb på att hålla trädgården välskött, till stor glädje för gästerna.

Att sitta här i en prunkande oas mitt på fjället, under höga rumsgranar och citronfikusar, är en mycket speciell upplevelse.

Lite goda Tapas och ett glas Ekologiskt Slottsvin, La Croix Simon Bordeaux, smakade gott på rummet efter en ansträngande dag på fjället.

Det blev en stunds vila innan vi tog en drink i den lummiga trädgårdsbaren, en fräsch Gin och Tonic blev jag bjuden på av kära Syster.

I vistelsen ingick tillgång till poolanläggning med bubbelbad, wellnessprogram, 3-rätters gourmetmiddag, stor frukostbuffé och ett riktigt fint boende.

Under lågsäsong har hotellet Röd avgång på vissa datum, så då kan man få en sån här fin upplevelse för bara 995 kronor.

Boendet är ospecificerat, vi hamnade i ett stort familjerum med utsikt mot fjället. En del rum har balkong in mot vinterträdgården.

Att sen få en riktig gourmetmiddag serverad av kunnig och trevlig servispersonal, gjorde resan ännu mer minnesvärd.

Vi fick en gräddig soppa på gröna ärtor, Crème Ninon, till förrätt, med en halstrad Pilgrimsmussla och syltad Fänkål.

En mycket lätt och fräsch inledning. Hela menyn var dessutom Glutenfri, gjord på bara yppersta råvaror, vilket passade mig perfekt.

Varmrätten var mer Jämtländsk, med ett fantastiskt mört, lättstekt Reninnanlår. Till det en Rödvinssky med Getmese och torkade Tranbär. Rostade rotfrukter till, men de fick stå över för min del.

Ville nämligen ha plats för desserten som bestod av en Chokladmarkis med Körsbärssorbet och rostade Pinjekärnor.

En frusen mörk chokladkaka, gjord på finaste choklad, äggula, grädde och smör, kunde inte vara en bättre avslutning på en gourmetmåltid i lågkolhydratstil.

Sorbeten var dessutom mycket syrlig och fräsch, med hög halt av körsbär men desto mindre socker.

Samma typ av chokladkaka gjorde jag på Kvarterskrogen på 80-talet, recept på den kommer framöver.

Ett vinpaket med utvalda viner för att passa de olika rätterna fanns att köpa till. Men vi nöjde oss med ett glas Marquee Shiraz till varmrätten.

Efter en dag i kylan på fjället, med efterföljande bubbelbad, var det fullt tillräckligt för oss med ett glas fylligt, välsmakande vin.

Det här var den bästa middag jag ätit på restaurang på många år. Efter maten slocknade vi tidigt i våra sköna sängar.

Morgonen blev lika skön den, bassängen öppnade redan klockan 7 med en simtur till klassisk musik. Efter det en riktigt stor hotellfrukost, av lika hög kvalitet som allt det andra.

Spa-behandlingar fick stå över den här gången, vi satt bara och njöt en stund i den fina relaxavdelningen.

Bastu med fjällutsikt och jacuzzi gav tillräcklig massage och lindring till våra trötta muskler.

Det tog på krafterna att staka sig upp på fjället. Mer om den turen kommer i nästa inlägg, Picknick i det vita.

Östersund blir Matlandethuvudstad 2011 Det firar jag med Lingonparfait

Gastronomisk huvudstad

Igår blev min hemstad Östersund, utsedd till årets Matlandethuvudstad 2011. En fin utmärkelse, i en bygd som spirar av matlust i snart sagt varje vrå.

Vi har en mängd duktiga mathantverkare som syns mer och mer ute i landet och omvärlden.

Tidigare i sommar, utnämnde UNESCO Östersund till en Världsstad för Kreativ Gastronomi.

Jag har skrivit en hel del tidigare om våra fina produkter. Ysterier, charktillverkare, surdegsbagare, biodlare, köttdjursuppfödare, fiskförädlare och havtornsodlare är bara en del av den gastronomiska glädje vi har i Jämtland.

Det senaste i raden av matföretag är en ny glassproducent, som i vinter startar tillverkning i nedlagda Rösta mejeri.

Kenneth och Maria Sundström ska tillsammans med Eva Eriksson förgylla tillvaron för oss glassgourmeter runtom i landet.

Riktigt roligt att deras start sammanfaller med nästa års uppmärksamhet kring Östersund och den lokala maten.

Får prata med Eva, som var min chef när jag var Köksmästare på Verkö Slott, om de kan tillverka en glass som passar oss som vill ha mindre socker.

Här får Du recept på min, inte alltför söta, Lingonparfait. Den blir säkert minst lika god som glass.

Lingonparfait

6 Ekologiska Äggulor

4 dl Lingon

1 dl Björksocker eller Honung

½-1 krm Ekologiskt Vaniljpulver

5 dl Grädde

Mosa lingonen med ½ dl björksocker eller honung. Vispa äggulorna riktigt tjocka med resterande socker. Det tar ca 5 minuter med elvisp.

Vispa grädden, inte alltför tjock, för då blir parfaiten hård. Rör försiktigt ner lite av den vispade grädden i äggulesmeten. Vänd sen ner resten. Då blir smeten slät och fin. Rör så ner de mosade lingonen.

Fyll i formar, glas eller koppar och frys i 4-5 timmar. Parfaiten blir godast om Du låter den tina lätt en kvart i kylen innan serveringen.

Storsjöyran och Krogstråket

Lunch på Krogstråket

Då var det dags för Storsjöyran 2010. En av Skandinavien’s största festivaler, med mängder av världsartister, lokala band, folkliv och god mat.

När jag flyttade till Östersund 1984, hade den moderna upplagan av Yran haft premiär året innan. Under många år var jag en trogen besökare, både på stråket på dagarna och framför scenerna på kvällarna.

Jag har även varit med och lagat mat till Krogstråket några gånger. Mycket jobb, men samtidigt väldigt roligt.

På senare år har jag mest bara besökt Storsjöyran för en lunch och för att titta på alla som rör sig runt om i stan. Jag har liksom Yrat av mig under alla år förut, medan jag var pigg och jobbade.

Kvaliteten på det som serveras i restaurangtälten har bara blivit högre med åren. Nu serveras mycket Jämtländska specialiteter, ett bra tillfälle att visa upp våra lokala delikatesser.

Stadsgården har i år Jämtländsk mat, där flera lokala matkreatörer samlats under namnet Det Goda Livet och SMAK.

Även på snabbmatssidan finns en hel del med lokal anknytning, Älgkebaben Hälga och Älgburgaren Hälgo säljer stort.

Men den allra populäraste snabbmaten à la Jämtland, är förstås JRA’s Kolbullar.

Jämtländska Republikanska Armén sprider sitt idag ganska fredliga budskap, om självständighet från Storsvensken, via sitt Kolbullestånd och hemsidan.

Kolbulle är riktigt gammaldags skogshuggarmat, som smakar och mättar betydligt bättre än en pizza.

I år blev det en fredagslunch med min Syster. Vi åt på Kajplats 1, precis vid hamnen. De har lyckats hålla en hög standard under många år, så även den här gången.

Det var panerad Flundra med Västkuströra som Dagens rätt. Jag fick ett glutenfritt alternativ, Seampanerad Lax som var riktigt god. Sallad och smörslungad nypotatis till, och så tog jag några extra såser från den stora salladsbuffén.

Vädergudarna har varit lite stökiga i år, så det blev att flytta in när hällregnet kom helt plötsligt. Men sen kom solen och värmen tillbaka lika snabbt.

Det var lite tips om vad Du kan välja på i matväg, om Du tar en sväng förbi Östersund i helgen.

Den sista bilden, från Svenskt Sigill, säger det mesta när det gäller mitt val av mat.

Kvällsnjutning på hög nivå – På min balkong

Jamon Iberico och Pastrami

Nu börjar min balkong se ut som den brukar på somrarna. Alltså med en hel del blommor. Jag har fått många pelargoner att övervintra, även murgrönan och rosen klarade vintern inne.

Tyvärr växer det lite dåligt än, försommaren har varit bister här i Jämtland. Men häromkvällen var det riktigt härligt, jag kunde sitta ute utan ullpläd. Då passade det fint med ett litet glas vin och några skivor fantastiskt griskött som Tapas.

Mina vänner G och E var i Barcelona häromveckan och hade med en hel Pata Negra-skinka på 7,9 kg hem. Jamón Ibérico de Bellota anses som den finaste skinkan i världen.

Jag fick skära upp ett helt fat av den fina skinkan och ta med hem. De hade också grillat en egenhändigt kryddad kotlettrad, en hemgjord pastrami. Har bett om receptet så jag får  återkomma med det.

De har en specialgrill med rök, så pastramin blir suveränt god. Vänner med ett sånt förhållande till goda grisar, är fint att ha.

En liten dessert njöt jag också, efter vin och gris. Skärvången’s Bymejeri har en Gammeldags Tjuckmjölk i sitt sortiment. En sorts långfil med smak från förr.

Tjockmjölk är så läckert, med ett tjockt gräddlager ovanpå. Smakar nästan som Mormor’s filbunke som jag fick när vi hälsade på i Pargas på somrarna.

Jag åt några fina jordgubbar till min tjuckmjölk. En helt fantastisk matkväll i min ensamhet. Lokala och direktimporterade delikatesser när de är som bäst.

Nedan ser Du en del av sommarens spirande blomsterprakt i min balkongodling.

Jämtländsk Tapastallrik

Tapas på Jämtska

Tack alla Ni som röstade på mig i Tapastävlingen. Tyvärr räckte det inte för att komma till final, mina svampar fick vara kvar på hemmaplan.

Det var kul att delta, spännande in i det sista. Jag fick väldigt många röster, men när juryn sagt sitt, räckte de inte till. Får väl prova på någon mer avancerad rätt nästa gång.

En av mina favoriter kom tyvärr inte heller med, fast hon också var med i toppstriden ända till slutet. Chili con Karin, även hon från Jämtland, tävlade med Bruschetta med vit Caprin,  Trattkantareller och Tranbär.

Med inspiration från Karin’s bidrag, gjorde jag en tallrik med smörstekta Kantareller från Jämtlandsfjällen. Gravad, lättstekt Älgstek från samma fjällsluttning. En näve Lingon från skogen utanför mitt hus, för färg och smak.

Till det några skivor Silver, en källarlagrad ko-ost från Kittelberget’s Gårdsmejeri i Offerdal. Framställd med stor kunskap och kärlek av äkta paret Hjördis och Olde Ljuslin. Osten är från deras egna kor, opastöriserad och lagrad i jordkällare ett år.

En fantastiskt krämig och smakrik ost, som passar mycket bra som tapas eller på ostbrickan. De har också en Gammalost som är lagrad två år, som jag fick provsmaka på Jamtli’s Vårmarknad. Det var krut i den osten.

Kantarellerna stekte jag i deras Gårdssmör, ett smör som smakar som smör gjorde förr. Med en härlig syra och sälta, långt ifrån stormejeriernas.

Idag bjuder jag alltså på en genuint Jämtländsk Tapas, som passar fint till ett glas rött i sommar.

Den gravade älgen har jag haft på flera menyer där jag jobbat, här har jag stekt den lätt. Bra för dem som inte är så förtjusta i rått kött. Jag tycker verkligen om den gravade med mycket kraftig älgsmak, men även den lättstekta har blivit en favorit.

Vill Du ha en liten kaka till kaffet, så ta en sväng till Dalarna också. Där har jag en Glutenfri Nötkaka idag.

Gravad Älgstek

1 liten Älgstek på ca 500 gram

1 msk Havssalt

1 msk Råsocker

1 tsk torkad Timjan

1 tsk torkad Rosmarin

5 Enbär

5 Vitpepparkorn

Dela älgsteken i ca 5 cm tjocka remsor längs fibrerna. Krossa örter, enbär och vitpeppar till ett fint pulver i mortel. Blanda med salt och socker.

Gnid in blandningen ordentligt i köttet och lägg in bitarna i plastpåse. Knyt igen och lägg på en tallrik i kylen i två dygn. Vänd ett par gånger under tiden.

Ta fram och skölj av köttet, låt det rinna av och torka. Bryn en klick smör och stek bitarna lätt runt om, så det bildas en stekyta.

Ta från värmen och låt köttet ligga och dra sig en halvtimme i pannan under lock, vänd efter halva tiden. Resultatet blir ett väldigt mört och smakrikt kött, som skärs i riktigt tunna skivor.

Frys de bitar som blir över och ta fram eftersom under sommaren, närhelst Du är sugen på något gott tilltugg.

Här nedan är numren till Kittelberget, ifall Du vill åka på studiebesök i sommar och smaka på deras ostar själv. Ta också en tur förbi Glösa i Alsen och besök Älgklanens folk.

Där kan man se de vackra hällristningarna från stenåldern. Här har de i modern tid hamnat på en ljuslykta, ganska otippat för dem som ristade in dem i hällarna för sådär 8000 år sen.