Rödbetor på två sätt

Älskad rotfrukt

Ända sen jag var barn så har rödbetor varit nummer 1 bland rotfrukterna för mig.

Något jag på senare år förstått betydligt mer av, är att de förutom att vara väldigt goda även är väldigt nyttiga knölar.

De innehåller precis som många andra mörka frukter och rotfrukter mängder av antioxidanter och fytonutrienter, växternas näringsämnen med enklare ord.

De är bra för bland annat blodtryck, hjärta, tarm och lever, så i dessa dagar när alla (inklusive jag själv) jobbar på att förbättra hälsan, så är den en riktig supergrönsak.

Här kan du läsa mer i en intressant artikel om rödbetans hälsoeffekter på Kurera.

På bilden ovan ser du de mjölksyrade rödbetor som Ylva Forsberg på Huså Bröd bidrog med recept på till min senaste bok Låt bönor förändra ditt liv – Kokboken.

Inlagda rödbetor har alltid varit något jag tyckt mycket om, men de köpta är tyvärr alldeles för söta för mina smaklökar idag.

Här hittar du ett recept på inlagda rödbetor jag publicerat härinne som kommer från en av mina gamla kokböcker från 50-talet.

Då användes betydligt mindre socker till inläggningar än det matfabrikanterna säljer idag.

Numer äter jag helst just de mjölksyrade, de här från Solsyrans eller Tistelvinds Borsjtj är förutom hemgjorda de godaste, tycker jag.

Solsyrans mjölksyrade rödbetor…

I dagens recept har jag använt citrussaft istället för ättika eller mjölksyrning, det ger också en mycket god smak till rödbetan.

Hållbarheten blir förstås kortare, men den håller sig fint upp till en vecka i kylen.

Jag använder ofta min Wonderbag när jag kokar grönsaker här i lägenheten i Alanya, då vi bara har gasspis.

Då behövs bara ett kortare uppkok och så kan jag gå ut på promenad medan de lagas klart i långkokningsbagen, helt utan tillsyn och med minimal energiåtgång.

På bilden nedan den i storlek Mini-Lunchwarmer som jag brukar ha med varm eller kall mat i på picknick, den fungerar också fint att laga till en mindre mängd i grytor på ca 1 liter.

Citrusmarinerade rödbetor med dill

1 kg jämnstora rödbetor

ca 1 msk salt

Vatten så det täcker

Till marinering

2 citroner

2 mandariner

1 dl finhackad dill

ca ½ tsk salt

Borsta rödbetorna ordentligt, men skär inte av rotspetsen och bladfästen för då försvinner en del smak vid kokningen.
Lägg rödbetorna i en gryta och täck med vatten.
Tillsätt salt, koka upp och koka i 20 minuter under lock.
Ställ ner grytan på ett underlägg i Wonderbag, lägg på tyglocket och knyt igen väl.
Låt rödbetorna stå i bagen i  6-8 timmar, beroende på storlek.
Har du ingen Wonderbag så låter du rödbetorna puttra på svag värme under lock i ca 1-2 timmar, beroende på storlek och hur färska de är.
Häll av vattnet i durkslag och spola med kallt vatten.
Skär av bladfäste och rotspets, gnugga av skalet med tummen, det lossnar lätt från de kokta rödbetorna och dela dem sen i 4 delar.
Lägg ett smörpapper eller dubbelvikt hushållspapper på skärbrädan så blir den inte missfärgad.
Pressa saften ur frukterna, blanda till marinaden och lägg ner rödbetorna, ställ i kylen några timmar så utvecklas smakerna mer.
Jag garnerade rödbetorna med finstrimlad purjo vid serveringen, då behåller den sin fina färg.

Lagen som blev över när vi ätit upp rödbetorna använde jag som smaksättning till en läckert rosa ayran, som jag blandade på kefir, lite vatten och salt.

Ottomansk Gryta på Mountana Restaurant i Tepe

Turkisk kokkonst

Det Turkiska köket räknas till ett av världens tre bästa. Med de finstämda smakerna av örter och grönsaker, tillsammans med högklassigt kött, är det inte svårt att förstå.

Den ursprungliga kokkonsten härstammar från nomadbefolkningen, som kom invandrande från Asien till Anatolien. Där grundades det Ottomanska riket på 1300-talet.

Den mat nomadfamiljerna kunde ta med sig på sina resor, var i huvudsak det som fanns i boskapshjordarna.

Örter och gröna bladgrönsaker var det som kunde förhöja smaken på maten. Det  var bara det som växte på de karga slätterna.

Det här var innan nomaderna blev bofasta och kunde börja odla sin mat.

Kött, smör, yoghurt och ost var en stor del av de ursprungliga Turkarnas kost.

Dagens Turkiska mat innehåller en hel del grönsaker, men förkärleken för kött, smör och ost lever kvar än idag.

Fisken spelar förstås en stor roll i mathållningen i kuststäderna här i landet. Det är många mils kust längs Medelhavet, Egeiska havet och Svarta Havet.

Efe Balik Restaurant i Yesilköy, Istanbul, har börjat servera en meny bestående av fisk och ekologiska grönsaker.

Den menyn sägs föryngra hyn och förbättra hälsan hos dem som äter den regelbundet.

Det här stod att läsa i en intressant artikel i engelskspråkiga Hürriyet Daily News förra veckan.

Efter 3 månader med deras fiskmeny en gång i veckan, ses ett märkbart resultat. Restaurangen har lämnat in en patentansökan på sitt koncept.

En affärsidé som kan slå stort, det är många som vill behålla sitt ungdomliga utseende.

Något som jag själv märkt på de två år som jag nu ätit LCHF, är att huden blivit mjukare och smidigare. Ytterligare ett tecken på att den naturliga maten är den bästa.

Jag äter ju den här typen av mat varje dag i veckan, så förhoppningsvis kommer jag att hålla mig ung ända upp i hög ålder…

Uppe i Tepe, i bergen ovanför Alanya, serveras samma typ av mat.

På våren är det härligt att åka upp för att andas frisk luft, med en doft av blommande mandelträd och uppleva ett liv som är helt annorlunda än i storstaden vid bergets fot.

Restaurang Mountana använder färska råvaror från trakten och plockar sina örter uppe i bergen. Det märks tydligt på den smakrika maten.

Vid vårt senaste besök kom leverans av tre hönor med moped, det ser man inte varje dag.

Kommer Du till Alanya i sommar, så ta buss nr 5 upp till den fina, lilla byn. Utsikten över Alanya, Medelhavet och Borgen är fantastisk.

Här är min tolkning av Mountana’s recept på Saç Kavurma, Ottomansk Lammgryta. Länken går till ett Turkiskt originalrecept.

Grytan serveras på nästan alla restauranger här i Alanya oftast under namnet Osmanish Pfanne. Mountana’s är den godaste jag smakat.

Saç Kavurma steks över glöd på en tunn gjutjärnsplatta, ungefär som en Muurika. En wokpanna går också bra, huvudsaken att det blir riktigt hett i pannan.

Det här blir mitt sista inlägg från Turkiet för den här gången. Tack för att Du följt med även på denna resa.

Nu blir det mer betoning på Svensk mat här på bloggen ett tag, när jag acklimatiserat mig till vinterkylan.

Kom hem igår till ett snötäckt och vackert Jämtland. Dagen bjöd också på 500000 visningar.

Riktigt kul att så många hittar hit. Sprid gärna min blogg till Dina vänner och bekanta som tycker om att njuta av Naturligt God Mat.

Vill Du njuta av mer Turkisk mat, innan jag är på plats igen? Gå då in på Yasemins kök eller Binnur’s Turkish Cookbook.

Yasemin skriver om den läckra Turkiska maten på Svenska. Binnur bor i Kanada så de recepten är på Engelska.

Ottomansk Lammgryta

300 gr Lammkött från låret i små tärningar

4 msk Smör

½ Aubergine

1 Tomat

1 gul Lök

1 grön Paprika

2 Vitlöksklyftor

1 msk hackad Timjan

Havssalt och Chiliflingor

Bryn hälften av smöret och stek köttet tills det är gyllenbrunt.

Skär under tiden alla grönsaker i små tärningar, tomaten utan skal och kärnor. Blanda ner grönsakerna och låt även dem bli brynta.

Låt fräsa tillsammans i 10 minuter, så smakerna kommer fram ordentligt.

Krydda generöst med salt och chili, det ska var mycket smak i grytan.

Grytan serveras med hemgjorda Pommes Frites och Tursu, mjölksyrade grönsaker. Ett glas syrlig Ayran smakar perfekt till den lite heta grytan.

Nedan några bilder från ett vårblommande Tepe.

Midye Dolma på Saluhallen

Långpromenad och utelunch

Vädret har visat sig från en fanstastiskt fin sida nu i januari. Ovanligt varmt för årstiden, så det har blivit en hel del långa promenader runt i stan.

På onsdagen bestämde vi oss för en tur till hamnen och sen fisk till lunch på My Balιkςιm på Saluhallen. En promenad på cirka 7 km.

Vi tog en sväng förbi ett av våra tidigare boenden, Villa Sonata i Gamla Stan. Det ligger högt uppe i backen ovanför Damlatasgrottan, med en fin utsikt över stan.

Vi fortsatte ännu högre upp, via branta trappor och gick sen ner mot hamnen. Kom förbi Journalisternas hus, där blev det en paus på deras fina takservering.

En Ayran släckte törsten bra och gav energi att gå den långa vägen tillbaks mot Balik Hali, Alanya’s Saluhall.

Vi gör de flesta av våra inköp häruppe eftersom vi bor så nära. Blandningen av Fiskhandlare, Grönsaksbutiker och Speceriaffärer är väldigt charmig.

Lite som det var i Sverige i en inte alltför avlägsen dåtid. Det är så roligt att kunna handla det mesta där, istället för bara i stora matvaruhus.

Atmosfären är verkligen härlig och många butiksägare hälsar glatt, de har sett oss där i många år nu. Det blir en helt annan typ av service än på en vanlig affär.

Till exempel så var musslorna, Midye Dolma, som jag ville testa slut. Men krögaren ringde till sin andra restaurang, så kom de farande med en portion inom 10 minuter.

Det var verkligen gott, med en kryddig risblandning av bland annat pinjenötter, kanel och mynta som fyllning i pinfärska musslor. Lite som en Turkisk Sushi, fast godare.

L tog en portion Hamsi, stekta sardiner panerade i mjöl, så dem får jag tyvärr hoppa över numer. Men en riktig läckerhet är det.

En stor skål Grönsallad med Kallpressad Olivolja och Granatäppelvinäger till. Vatten som måltidsdryck, som vanligt.

Allt detta fick vi för bara 16 Lira, alltså 70 kronor. För två. Billigare, nyttigare och godare snabbmat får man leta efter.

Det kommer att bli fler besök på My Balikcim. En mycket fin restaurang med bra service.

Lunch på Sultan Pide och Fredagsmarknad

Kebablunch

På fredagarna brukar vi gå på marknad inne i Alanya och samtidigt äta en god lunch ute.

Lågkolhydratmat går alldeles utmärkt att få på restaurang, vi ber bara att de ska hoppa över ris, pommes frites och bröd.

På Sultan Pide, mellan Fredagsmarknaden och 25-metersgatan,  får vi istället extra mycket kött och grönsaker till vår mat.

Rivna Morötter, Lök med Sumak, Rädisor, grillad Paprika, Tomat och de obligatoriska gröna kvistarna. Det är gott till den saftiga kycklingkebaben, som bara är kryddad med salt och chili.

Till det tar vi en Ayran och så får vi ett fat med vitlöksyoghurt. Så Kebabtallrik kan vara ett riktigt bra lunchalternativ.

Efter det tar vi en shoppingrunda bland stånden på marknaden, det är så roligt att se alla odlare som sitter och säljer sina varor.

Det är också en social sammankomst, när byborna åker ner till stan och träffar vänner och bekanta.

De flesta blir väldigt glada åt att se två Yabanci, utlänningar, som uppskattar Turkiet’s matkultur.

Jag har inte lärt mig mycket av det svåra Turkiska språket på de här åren, men köpa grönt det klarar jag.

Vi får många leenden när vi kommer med alla påsar med ägg och grönt. Det känns fint att få vara en del av den Turkiska vardagen, istället för att handla allt på varuhusen.

Medelhavsmat

Medelhavskost. Loukaniko, Halloumi, Aubergine, Vitlökskeso och ett glas Ayran

Det här blev en riktig Medelhavslunch

Loukaniko , god korv lite liknande Isterband, från Kreta

Halloumi från Cypern

Smörstekt Aubergine

Vitlökskeso, det Svenska inslaget, recept se # 1.2 Kalla Såser

Cocktailtomat, Gurka och Bladpersilja

Till det hela, ett glas iskall Turkisk Ayran

Medelhavskost baseras till en stor del av färska ovanjords-grönsaker, ofta stekta eller kokta i grytor.  Det äts också väldiga mängder av mjölkprodukter, som yoghurt och ostar av alla de slag.

En av mina favoriter är den Cypriotiska Halloumin.  Sältan och gnisslet, när man tuggar den stekta eller grillade osten, gör den till nåt alldeles extra.

I vintras bodde vi 6 veckor på Cypern, i Aiya Napa. Hittade där en bra grönsaksaffär, där jag kunde köpa handgjord Halloumi på lösvikt. Osten låg i en stor hink med saltlake, det var bara att ta hålsleven som låg bredvid och fiska upp en lagom bit. Vilken smak  den osten hade. Stor skillnad mot den plastinpackade. Testa färsk Halloumi om Du kommer till Cypern.

En annan favorit, är den Turkiska drycken Ayran. Det är en yoghurtdryck som finns i alla länder i öst. De flesta saltar den, men den Indiska Lassin, finns med fruktsmak. Mangolassi tycker jag är god.

Det här är en dryck som säljs överallt i Turkiet. Finns mängder av olika små 2 dl’s muggar i mjölkdisken. Det vore nåt att ta efter för Milko och Arla, att sälja en nyttig ”milkshake”.

Restaurangerna har ofta en kanna med egen Ayran, den är mycket godare än de i plast. Vi går oftast på Turkarnas egna favorit-restauranger, där serveras bara läsk, vatten och Ayran. Så det är sällan man behöver trängas med några turister där..

Ayran

2 dl Milko’s Ekologiska Turkiska Yoghurt 10%

5 dl Kallt Vatten

½-1 krm Havssalt

Vispa yoghurt, vatten och den mindre mängden salt, kraftigt med elvisp i en kanna. Den ska bli riktigt skummig. Smaka av om Du vill ha mer salt. Jag har märkt att mitt saltbehov har minskat ordentligt, sen jag gick över till LCHF.

Häll upp i glas och njut av en härlig törstsläckare. Isbitar till är gott om det är riktigt varmt ute.

Ayran, Turkisk Yoghurtdryck