Långkok på vedspis
Efter den lyxiga inledningen hos Åkerblads i Tällberg, fortsatte vi Dalasemestern på ett lite enklare boende.
Mitt eget lilla Paradis ligger i de djupa skogarna på gränsen till Norge, alldeles vid Fuluälven.
Den vackra älven som tar sin början uppe i Nationalparken på Fulufjället, med det friskaste vatten man kan tänka sig, rinner förbi bara några meter från stugan.
Det här är en helt annan typ av avkoppling, utan chans till uppkoppling på nät eller andra moderna påfund.
Jag väljer att leva nästan helt utan kontakt med omvärlden, så när som på något sms, när jag är här ute i skogen.
Att ibland få stänga av nyhetsflödet, Facebook, TV och Radio och all annan form av påträngande information, är fantastiskt skönt.
Att några dagar gå in i en annan typ av verklighet, där ljuset och vädret är det enda som styr dagens aktiviteter, ger en känsla av total frid hos mig.
Vaknar av fågelkvitter och älvbrus, tänder upp i vedspisen för att få lite mer värme än nattens innetemperatur på 15 grader.
Kokar en kanna kaffe och njuter av Varmrökt Sidfläsk och Norsk Geitost, medan vi tittar ut över rådimman som ligger över älv och skog.
Dagens sysslor är av enklast tänkbara slag, men de ger en stor känsla av välbehag.
Lingonplockning, fiske, spänta ved till upptändningen, diska under bar himmel, röja sly, hämta källvatten och mata Hermelin.
Matlagningen tar lite längre tid än hemma, särskilt om den tillagas på vedspisen. Det ger både värme i stugan och inombords.
Den här gången blev en ny gasoltub inköpt till stugans enda modernitet, gasspisen, som fick vila under fjolårets stugsemester.
Skönt att kunna laga till något snabbt på gasen, när man kommer hem efter en tur ut i bärskogen.
Så vi lever inte helt som på den tiden stugan tjänstgjorde som skogsarbetarbarack, med en särskild sovalkov för Kokerskan.
Dagens recept blir ett exempel på riktigt gammaldags matlagning, men med en liten tillsats av moderna smaker.
Oxlägg i skivor, med märgfyllt ben i mitten, ger en mustig och näringsrik gryta.
Ett riktigt billigt kött, som dessutom är mycket gott och mört, om det får koka riktigt länge.
Oxlägg långkokt med Trattkantareller och Örter
1 kg Oxlägg i skivor
3 msk Smör
1 stor Morot
2 gula Lökar
2 dl smörstekta Trattkantareller
1 kvist färsk Rosmarin
3 kvistar färsk Timjan
1 Ekologisk Köttbuljongtärning
1 dl Rosévin
Havssalt och nymald Svartpeppar
Vatten så det täcker
Bryn köttskivorna väl på båda sidor i en stekgryta. Skär under tiden morot och lök i grova bitar.
Lägg ner dem bredvid köttet och låt allt puttra under några minuter. Salta och peppra väl.
Lägg ner örtkvistarna och svampen. Häll på vinet och smula över buljongen.
Har Du inte vin så går det bra med 1-2 tsk Balsamvinäger istället. Det ger en god smakbrytning till det feta köttet.
Fyll på med kallt vatten, så köttet nätt och jämnt täcks. Koka upp och låt sjuda under lock i 2½ timme.
Vänd köttbitarna någon gång under tiden och fyll på lite mer vatten och vin om det kokar torrt.
Grytan sköter sig annars helt själv, samtidigt som den sprider ljuvliga dofter omkring sig.
Ta upp örtkvistarna och servera köttet med grönsakerna och en klick smör i en djup tallrik.
Birgitta Höglunds mat 
Hej,
En necropost, men det här är en rätt som förtjänar att uppmärksammas. Så enkel, så oväntat god. Jag har gjort på trattkantarell och även på ostronskivling, det senaste nästan lika bra.
Tack!
Hej, så glad jag blir att du tog dig tid att skriva och berömma min gamla gryta ❤
Ahh det ser kanongott ut långkok är kanon
Hej och Välkommen till mitt kök. Det blir verkligen gott att långkoka mat. Äter ofta såna rätter på restaurang vid Medelhavet, de kan verkligen konsten att göra goda långkok på alla möjliga delar av lamm, gris, oxe, kanin och fågel.
Din mat är alltid smaskig och gör sig på bild! Lyckades du fånga Herr Melin på bild? Ett väldigt vackert djur tycker jag.
Tack för fint beröm, Latmask. Just oxlägg är ju inte det lättaste att få att se läckert ut på bild, men tyckte själv det blev riktigt bra 😉 Tyvärr var Herr Melin alldeles för snabb för mig…Men otroligt söt när han tittade fram. Han åt broskbitarna från läggen med stor förtjusning.
Otroligt vackra bilder, som alltid.Maten du lagar är vardagsgourmet.Går ofta in här o bara njuter. Är nyfiken på om du har någon utbildning i matlagning eller om du bara är självlärd o duktig?
Hej Farmor Kaisi och Välkommen hit. Roligt att höra att du uppskattar min mat och mina bilder 🙂
Är utbildad Kock och har 18 år bakom mig i många olika restaurangkök, som Kallskänka, Kock och Köksmästare. Så jag har lärt mig den långa vägen.
Nu när jag är sjukpensionerad efter en ryggskada för 11 år sen, är det fantastiskt kul att ha kunnat få utlopp för min matkreativitet på det här sättet, via blogg, tidningskrönikor och nu snart i kokboksform istället. Känns fint att kunna lära ut grunderna inom bra vardagsmatlagning till andra och få sprida min matfilosofi 🙂
Åh va härligt det låter där vid och i stugan!! 😀 Skönt också att vila från alla moderniteter!!
Jag tycker att det är ganska roligt att laga mat på vedspis!! Vi har en här hemma, men tyvärr är den skorstenspipan igensatt, så den måste fixas innan jag kan elda i den igen!
Vi behöver nog alla leva lite enklare ibland, då uppskattar man det moderna livet på ett annat sätt. Att bara kunna vrida på kranen i duschen och skruva på plattan på spisen och tända lampan 🙂
Mmmmm… Verkligen mat i min stil, enkelt, opretentiöst och gott. Jag älskar verkligen husmanskost, inte bara svensk utan från hela världen. Jag har inget emot att laga och äta mat som är komplicerad att laga men bara om den är komplicerad för att den måste vara det och inte för att kocken gjort det svårare för sig själv. Jag brukar gärna prata mat med min närmaste chef och han brukar skratta åt att jag alltid väljer de mest traditionella kombinationerna och smakerna som favoriter när vi diskuterar hur man kan kombinera mat men jag brukar försvara mig med att smaker blir klassiska för en orsak, de funkar!
Roligt att du tycker om min anspråkslösa mat, Elin 🙂 Håller helt med dig om att det är våra traditionella smaker som är de vi njuter av mest, eftersom de funnits med i vår mat så länge. Crossover kan vara gott ibland, men inte var dag…
ååååh… underbart!
Maten, orden… allt!
Tack för en lika underbar kommentar, Fjällmor 🙂
Vilken ynnest att få inta måltiderna där vid älven.
Din vistelse vid stugan skulle man väl nästan kunna kalla för en slags retreat – ett uttryck som man stöter på då och då.
Å det där köttet ser så fantastiskt gott ut Birgitta!
Varma hälsningar från mig och Västergötland.
Håller med, det är få förunnat att ha tillgång till den här totala friden. Jag behöver inte betala dyrt för att delta i arrangerade kurser i tystnad på något retreat, det ingår i min livsstil 😉
Mycket gott blev det, tyckte både vi och Herr Melin som bodde under stugan. Jämtlandshälsningar i din riktning 🙂